idabiktar

Ändrade planer! Vi kör på idabiktar.blogspot.com hädanefter! Då kan jag uppdatera mycket enklare och förmodligen även oftare! Frågor på det? Syns där, puss och kram! /Ida

Haha, jag dör lite då jag ser det här!

Haha, lite dyster inledning på denna blogg-dag. Sorry! Var tvungen att lätta på hjärtat lite. Mår i övrigt mycket bättre i kroppen idag, tror promenaden igår gjorde susen. Årets långsammaste promenad. Cirka 2 km på en dryg halvtimme. Hankade mig fram lätt framåtlutad. Måste ha varit en syn! Och trots dubbla huvor ska jag ha setts av Samuels arbetskamrater. Kul för dem. Jag bjuder på den!

Jag tyckte att det var dags. Inte för att jag är less facebook i sig, jag hänger ändå där så sällan. Jag är bara less på folk. Eller folk och folk, jag är förbannat less på de som tror att de är, och utger sig för att vara, änglar men i själva verket är missunnsamma, obehagliga typer som inte vill annat än att stå i rampljuset och få uppmärksamhet oavsett hur många de måste trampa ner längs vägen. Jag menar inte att folk inte ska få stå i rampljuset, för det får de mer än gärna. Ju fler desto roligare. Jag menar bara att vägen dit inte medvetet ska få gå ut över någon annan. Varför vill man göra så? Det är sådana personer jag är less! Jag skiftar mellan att vara spyless och skulle vilja skrika de rakt upp i ansiktet å ena sidan medan jag å andra sidan skulle vilja hjälpa dem. Det borde ju finnas ett lidande bakom beteendet. Sedan har jag svårt att förstå de som frivilligt vill umgås med sådana här människor men de gör det kanske för att de vill hjälpa dem? Tycker i annat fall synd om er också! Obehagligt i dubbel bemärkelse. Obehagliga människor och obehagligt hur starkt jag reagerar! Att jag inaktiverat mitt facebook-konto ändrar ingenting av detta och det har egentligen ingenting med min aggression att göra. Jag kommer förmodligen att aktivera det igen inom kort.

Diskmaskiner! Vi älskar diskmaskiner, Zippe och jag!

Är det inte dags för regnet att upphöra nu?? Jag är rastlös och skulle vilja ta mig ut på en promenad. Sjukt less på att ligga och ha ont! Tror att en promenad skulle göra kroppen och knoppen gott. Mjukas upp lite. Få syre. Dessutom skulle jag vilja inviga mina nya skor. Mina knallgula barfotaskor från Reebok.

Jag var rent ut sagt rädd att det skulle vara värre i kroppen idag än igår men av någon anledning är det inte fullt lika farligt. Jag var beredd på ett helvete men det blev bara ett semihelvete.. haha! Det kan bero på att Samuel var en ängel igår. Han överraskade med bastu, tända ljus och en 20 sekunders massage. Jag vet inte om det beror på att jag verkligen kan vara omtänksam eller om han bara var less över att han var tvungen att göra maten och allt annat helt själv ;)

Dessutom är vi på rätt ställe för sådana här tillfällen. Vi bor hos svärföräldrarna nu då de är utomlands och båda två jobbar inom sjukvården så det finns medel att tillgå. Bland anant en salva med bivax och massa annat tjosan dosan som funkar super i händerna. Första natten använda jag sink-någonting-salva som ska verka uttorkande och visst sjutton torkade det ut. Jag kunde knappt öppna händerna! Nu känns det däremot bättre. Annars då? Jovars!

Den söndagen jag hade igår har jag aldrig tidigare varit med om. Jag mådde (och mår än idag) som något överkört. 5 gånger om! Bakissönsagar kan slänga sig i väggen! Bröstkorgen, musklerna! En sådan smärta har jag aldrig känt i mitt 23-åriga liv! Nu låter det verkligen som att jag har blivit överkörd fem gånger om så vad jag faktiskt varit med om låter väldigt löjligt då jag tänker på det. Och att jag är löjlig har Samuel redan varit snabb på att poängtera men han får säga var han vill, jag har ändå aldrig haft såhär ont i hela mitt liv! I sammanlagt tre timmar red jag två hästar och det är detta som är orsaken till mitt soffliggande. Eller egentligen är det en av hästarna, den första som är orsaken till hur jag mår. Det var även på denna häst jag red då jag jag fick smaka grus efter en liten flygtur. Vi hade först harvat runt i något som kändes som evigheter, sedan tagit några språng i höger varv och skulle nu byta till vänster. Dessförinnan hade vi jobbat väldigt länge då han var springig, spänd och nästintill okontaktbar. Hästen var trött, jag var trött. Han gjorde sitt bästa för att springa ifrån mig, allt för att få det så lite jobbigt som möjligt. Jag la volt efter volt utan att få någon kontakt med honom. När han till slut lugnat sig lite och jag fått någorlunda balans i honom, dock fortfarande springig, beslutade jag mig för att rida an. Det skulle jag inte ha gjort. Redan då jag vänder upp på hindret ser jag hur fel vi kommer. Mitt emellan två lägen. Jag ville lägga in ett till galoppsprång innan oxern men det gick inte. Jag får ingen kontakt, han springer som om han har panik. Jag hann bara tänka att han stannar. Gjorde han det då? Näe! Flera meter ifrån hindret klipper han av och kastar sig över. Jag hamnar ur balans och landar... ja vart landade jag. Någonstans i sadel men inte i balans. Han blir panikslagen (han blir panikslagen då man sätter sig ner hastigt eller allt annat än superlätt i sadeln) och flyr. Jag dyker. Haha, jag minns så väl hur jag tänke då jag är på väg ner mot marken. Som om jag dyker i en bassäng. Huvudet först. Jag ville bara inte ta emot mig med händerna för redan då jag gjorde i ordning hästen innan så hade jag ont i handleden. Jag hade problem med att kratsa hans hovar för att handleden vek sig. Så istället för att ta emot mig med armarna i fallet så drar jag upp huvudet och armarna det som går och landar på bröstkorgen/överkroppen. Haha, å herregud! Hästen var inte så svår att fånga in men desto svårare att hoppa upp på igen. Mina ben var som spagetti och hästen steppade runt och ville inte alls vara med längre. Då hade vi hållt på i nästan två timmar. Efter mycket om och men tog jag mig till slut upp och hoppade sedan ett till språng innan vi gav oss. Det var häst nummer 1. En otroligt snäll häst att ha och göra med. Stor, 170 cm i mkh, högställd och bortsett från obefintliga muskler väldigt snygg. Hade det inte varit för att han inte går att sko/lyfta höger bakben så hade jag kunnat tänka mig att ta mig an den hästen. Han kräver vääldigt mycket jobb och även därefter är det inte ens säkert att det kommer att gå. Han är skvättig, kan inte ridas med tungt säte och hoppar förvisso men han gör det i panik. Som om han blivit spöad. Jag lider med hästen men har trots det beslutat mig för att inte köpa honom.

Häst nummer 2 då. Ett 5-årigt sto, nyligt inriden och enbart hoppad uppsutten två gånger. En väldigt söt liten sak på drygt 160 cm i mkh. En trevlig individ med humör. Vi var inte helt överens i alla lägen och bråkade en del men därutöver en mysig tjej som säkert kan gå långt. Hon har en mycket imponerande stam med bland annat Nimmerdor i sig men är i dagsläget inte någon storhoppare. Hon är löshoppad 140 som en gummiboll men hon verkar inte riktigt ha fattat ännu vad det går ut på. Därför är jag lite osäker på henne. I dagsläget är hon inte min typ av häst då hon kräver en hel del ben men jag kan inte skjuta undan tanken om att hon i framtiden kan komma att bli en riktig drömhoppare. Dit är det dock en bit. Hon har som sagt ett ruggigt humör.

Det är svårt det här med att köpa häst. Jag vet vad jag vill ha men har inte möjlighet att lägga ut flera hundra tusen så då måste jag kompromissa. Men allra först ska jag återhämta mig efter denna dust som min kropp fått motta. Inför nästa provridning ska jag snällt be mina hästvänner om jag får rida någon av deras hästar så att jag har lite bättre fysik. Tills dess ska jag ligga här i soffan och kolla efter andra hästar. Det finns ju hur mycket som helst!

Halvt omysig bild. Mina händer dagen efter jag red. Bör tillägga att jag red med Röckl-vantar. De som är insatta vet vad det innebär.

Och så en glad bild på det.

Söt bild, även fast jag inte är så överförtjust i katter. Men såhär ligger det till, jag ska åka hem idag. Till Sverige. Till Piteå. Till min älskling Samuel. Till min underbara familj. Till mina fantastiska vänner. Tillbaka till Luleå Tekniska Universitet. Tillbaka till vardagslivet. Hem.

Att jag kommer att vara på resande fot hela dagen och kommer inte att landa hemma i Piteå förrän efter 23-snåret innebär att jag inte är den lättaste att nå via internet. Landar på Arlanda vid 15-tiden och ska då göra en liten avstickare in till huvudstaden för att hälsa på min älskade B2 några timmar och avnjuta en förhoppnignsvis utsökt middag med henne innan jag senare flyger vidare senare på kvällen. Så vi hörs imorgon istället. Ha det så bra så länge!! Puss och kram!

Nu vill jag bara säga god natt och hej då Augsburg. Det i sig svider inte märkvärt i hjärtat men vad som däremot börjar gå upp för mig är att alla de fantastiska människor som jag träffat här kommer jag inte att få träffa på ett tag. Men att vi ska träffas, det är säkert! Kanske inte alla, men garanterat några av dem! Vet ni vad de gullhjärtana har gjort?? De har klippt ihop en film till mig från min tid här i Augsburg och det var snudd på att jag fick en tår i ögat i slutet då slutbilden var på mig från Oktoberfest och med texten "Für immer!", vilket betyder "för alltid" på svenska. Nu är det dock dags för mig att natta mig lite, om inte alltför många timmar (närmare 3) så ringer alarmet och det är dags att stiga upp för att ha gemensak frukost hos Laura. Här får ni några av de drygt 300 bilder som togs ikväll.




Kindergarten!



Aiste fyller år!!



Center of attention!


Såhär ledsna var Maxim och Pierre över at tjag åker hem.



Ryska giftshots!

Sedan fortgick kvällen men jag kan inte lägga upp alla bilder nu, det är alldeles för många! Jag får återkomma helt enkelt! Sov gott, såhär halv fyra på morgonen!!

Heeeeeeeeeeeeej!! Det är full rulle här kan jag tala om. Skrev två tentor på förmiddagen och därefter har det varit operation städatillsduintevetvadduheter. Fick hjälp av sötaste Laura som kom och knackade på med en rös rengöringssaker i handen. Jättesnällt eller jättesnällt!! Hon härjade runt som en liten duracellkanin här och gjorde min procedur betydligt snabbare!! Tusen tack till henne! Om en liten stund ska en del av gänget iväg och äta en sista middag och sedan blir det avskedsfest uppe på 19e våningen. Ni lär inte höra av mig så mycket mer innan jag dimper ner i Stockholm imorgon.

Hinner inte skriva så mycket mer än så. Vi hörs så snart jag får möjlighet. Puss och kram!!

I och med att jag inte har någon fritid så har jag ingen passande bild att visa upp. Nä, skämt å sido.. på fritiden, ja vad gör jag då.. Typ ingenting. Umgås med de jag vill umgås med, gör det jag känner för. Denna bild togs då vi var på väg till en av de många filmkvällar vi varit på hos David och Carro i Jävrebodarna.

Lilla söta fågeln har kurat ihop sig och står och sover i regnet. Bilden togs sommaren 2008 eller 2009 då jag var och hälsade på Elin som då bodde i Uppsala.

Heej! Det är just så pass att jag är vaken men trots det ska jag alldeles strax krypa iväg mot skolan. Jag hade bestämt mig för en tidig kväll igår för att kunna vara kickin' kl 8 på biblioteket men jag råkade fastna på svtPlay.se och kom inte säng förrän alldeles för sent. Mina sovtimmar är med andra ord lätträknade men jag har ingen annan att beskylla än mig själv. Att komma iväg till skolan verkar vara den enda lösningen för att få mig att plugga för tillfället så jag passar på de få timmar de har öppet idag. Så nu ska jag lägga bort chokladen och hitta något mer mat-aktigt att addera till min frukost. Ha en bra dag alla!

Hej på er! Vad har ni för er? Jag har börjat lite smått att tömma rummet men nu ska jag återgå till plugget. Är ju två tentor kvar. Det bästa med denna dag är att jag fullgjort allt som skall göras innan hemresan, förutom städningen och tentorna då. Det är fredag idag förresten.. Jag har ingen direkt dagsuppfattning, det är ingen skillnad på helg och veckodag utan enbart konstant pluggande. Så kommer det även att vara denna helg och förmodligen även de kommande helgerna då jag redan ligger efter i schemat från Luleå. Tyvärr kan jag inte göra så mycket mer än jag redan gör men förhoppnignsvis kommer det att gå bra ändå.

Så, det var väl ungefär bara det jag ville säga. Hoppas ni gillade min fina bild som jag publicerade i inlägget nedan. Det är min gåva till er denna fredagseftermiddag.

Tack B2, för bilden och för denna kväll! Och självklart även till Bea, Fia och Curry som var med denna natt! Ni skulle ha följt med mig och Kicki då vi gick!! ;)


För er som undrar vad sjutton detta ska föreställa så är det hemgången efter den första och enda kvällen vi gick ut då vi var i Marmaris förra sommaren. Fem skrumpna svenskar gav sig ut i partynatten och kom inte hem förrän sent på småtimmarna. Skummaskin, vem tyckte att det var en cool sak att placera mitt på dansgolvet? Och vem av oss tyckte att det var en smart idé att beställa in fish bowls?

Det var dock inte på själva utestället som denna bild togs. Den togs på vår väg hem och av bilden att döma så var det rätt tillfälle att gå hem. Förutom att "köra" någon form av trehjuling så åkte vi även sopbil. Också en sak att checka av från "att göra-listan", hjälpa sopgubbarna att hämta sopor.

Hej bloggen! Jag försöker vara så duktig som det bara går och har suttit på biblioteket sedan det öppnade i morse och pluggat. Sista rycket innan tentan imorgon för senare ikväll blir det handboll. Sverige mot Tyskland. Får inte missas!

Ja för det är ju bara EN person som jag vill vara med just nu. Å inte det! Jag skulle vilja vara med många. En av dem är Sara.

Är detta dagens umgdomar?? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!!