idabiktar

Men äntligen! Vad jag trodde skulle vara ett möte visade sig bli betydligt fler än så. Jag har hunsats fram och tillbaka från kontor till kontor för att få papper påskrivana, lämna tillbaka det påskrivna pappret till det första kontoret och sedan vidare till ett femtiofjärde kontoret för att skriva på två papper som sedan skulle skrivas på i det tredje kontoret och slutligen lämnas i det första kontoret. Om det då hade varit så väl att kontoren legat på samma ställe. Nej, de ligger utspridda i hela staden. Klyftigt. När jag till slut var klar så gick jag till Aldi för att handla något ätbart och lik förbenat gick det åt skogen där också. I förrgår förde jag över pengar från mitt svenska konto till mitt tyska för att ha tillräckligt för de månadshyror som skall dras i början av februari men inte tänkte jag på att de pengarna inte hade hunnit föras över. Och VISA-kort kan man inte heller betala med på det där stället och självklart använde jag mina sista kontanter i morse då jag betalade vaktmästaren för att slippa tjorvet med tvätt av sängkläder då jag åker på tisdag morgon. Så det var bara att lämna varorna i kassan och pallra sig iväg den till närmsta uttagsautomat 15 minuter bort för inte har de tänkt på att sätta upp en uttagsautomat utanför affären heller. Jag kan lova att jag var allt annat än överlycklig vid det tillfället. Nu har jag ätit och mår avsevärt mycket bättre och det enda som nu återstår att göra innan jag kan resa hem, förutom tentorna då, är att vänta tills pengarna kommit in på mitt tyska konto och sedan gå och ta ut alltihop och stänga kontot och sedan betala månadshyrorna kontant. För det kan man tydligen göra. Jag älskar då man får information retroaktivt. Vad har ni haft för er?

Förresten, på tal om överföringar.. kommer snart ett inlägg om en lustig sådan. Håll till godo.