idabiktar

Nu har jag sagt hej då till min skatt och det känns i lillhjärtat. Det går upp för mig alltmer att jag inte kommer att kunna träffa mina nära och kära när jag vill och det svider. Beroende på hur mitt schema där nere ser ut så kan det hända att jag kommer hem en vända men det är inte så säkert. Som tur är så finns internet och om allt klaffar så kommer jag att få en del besök. Ett är redan inbokat! Som avslutning, eller vad man nu ska kalla det, så åt vi lunch på stan och sedan mys med te och surr uppe i lägenehten. Det är inte ens en timme sedan hon åkte men jag saknar henne redan!