idabiktar

Jag blev väldigt tagen idag på tyskalektionen. Jag fick mig en tankeställare av den högre graden när en av tjejerna ställer sig längst fram i klassrummet och presenterar sin familj med ett handritat porträtt. Sin mor, sin döde far, sina två bröder, båda handikappade/invalida samt sin syster. Det var "läxan", att ta med ett familjeporträtt som vi sedan skulle presentera, namn, ålder, intressen osv på våra närmaste i livet. Detta gör hon med en sådan livsglädje i ansiktet, precis som hon alltid ser ut medan jag själv sitter och skäms över de saker jag tidigare kallat problem. Jag borde skämmas och sluta gnälla över saker och ting, leva livet medan jag fortfarande kan och börja uppskatta de fina människor jag har i min omgivning.

Men innan jag börjar med det så vill jag uppmana familjen Lindgren där hemma i Piteå och Arvidsjaur att då jag kommer hem så kan ni förbereda er för att vi ska ta kort. Jag vill ha ett familjeporträtt som jag kan kolla på. Tack på förhand! /Ida